Odelberg

Till Björn Afzelius!

Jesper Odelberg — Fri, 17 Feb 2012 00:30:56 +0000

Den 16 februari för femton år sedan dog Björn Afzelius och det sörjer jag.
Nej, jag kände inte honom. Aldrig träffat honom, det är kanske just därför.
Just därför sörjer jag kanske, för jag borde ha träffat honom. Vi borde ha träffats helt enkelt!
För vi umgicks i samma kretsar. Nästan alla mina kollegor har någon sorts anknytning till honom.
Därför vet jag att han var bra.

Därför vet jag också en del om Björn. Jag vet att han bodde i Göteborg.
Jag vet att han hade hus i Italien. Jag vet att han skänkte sitt gage ibland.
Inte till välgörenhet, utan av solidaritet! Jag vet att han tyckte om mig!
Eller rättare sagt, vad jag gör. För det har hans dotter Isabelle sagt till mig en gång på Vågen.
Vi träffades där en gång Isabelle och jag, när Mikael Wiehe var där och spelade.
Och det lever jag gott på, det känns skönt att veta.

Men jag såg aldrig Björn live. Och Björn såg aldrig mig live. Det är synd.
Jag tror att vi hade tyckt om varandra, trivts ihop.
För han stod för det jag själv står för! Ingen är fri förrän alla är fria!
Och hade han levt idag och varit frisk så kunde man nog ge sig fan på, att han hade gått vid min sida.
I Marschen För Tillgänglighet! Och ropat: OTILLGÄNGLIGHET ÄR DISKRIMINERING!!!

Må väl! Lev väl!
Jesper Odelberg

Astrid Lindgrens värld?

Jesper Odelberg — Sat, 11 Feb 2012 10:42:46 +0000

Jag vet inte vad ni tycker eller känner, men jag tycker att SD är läskiga på riktigt.
Det blir bara läskigare och läskigare också.
Innan valet 2010 gick SD:s partisekreterare Björn Söder ut och sa följande:
”Om vi i SD får mer makt! Så skulle hela Sverige bli som i Astrid Lindgrens värld!”
Och det kan man ju tycka verka vara harmoniskt, en gemytlig idyll och pittoreskt.
Eller hur? Va. Men jag säger bara:
Hujedamej!
Betänk detta ett ögonblick, gott folk.
Om hela Sverige skulle bli som i Astrid Lindgrens värld.
Det första som skulle hända då, vet ni vad det är?!
Hela jävla Sverige skulle börja krylla av fattighus med fattigjon!
Alla skulle bli tvungna att prata småländska, dubbad!
Om hela Sverige skulle bli som i Astrid Lindgrens värld.
Så skulle små pojkar helt plötsligt börja gå på luffen utan vidare, med vilken lodis som helst!
Flyktingar skulle ju självklart inte kunna komma hit.
Men vem som helst av oss svenskar, skulle kunna åka och bli kung på en söderhavs ö!
Vad är det för jävla kurrikurridutt-politik?!
Den enda som skulle komma undan är väl Åke Kato, han skulle väl bli adlad på kuppen!
Vård, omsorg och skola finns inte. För ingen betalar skatt.
För alla har nämligen varsin kappsäck full med guldpengar hemma!
Om hela Sverige skulle bli som i Astrid Lindgrens värld.
Så skulle ta mig fan alla muslimer i detta land bli brända av eld!
Från en stor jävla drake i papier-maché!
Om hela Sverige skulle bli som i Astrid Lindgrens värld.
Och vet ni hur alla kommer och hälsa på varann?
ALL MAKT ÅT JIMMIE ÅKESSON VÅR BEFRIARE!!!
Men låt mig vara helt ärlig nu, Herr Söder.
Det finns inga Sverigedemokrater i Astrid Lindgrens värld!

Angående gårdagens Tweet

Jesper Odelberg — Fri, 10 Feb 2012 18:08:12 +0000

Gårdagens statusuppdateringar på både min Twitter och Facebook,
kom sig av att jag satt o tänkte på mitt X. Vilket inte är så konstigt att jag gör ibland
eftersom vi var ihop i fem och halvt år.

När vi blev det, så började folk från alla möjliga håll ”tycka” att; det skulle väl vara smidigt
om hon kunde hoppa in som assistent då och då! Det motsatte vi oss båda två.
När jag påpekade att jag tyckte det var rent av töntigt. Ställde sig vissa oförstående.
Då fick jag ”varför inte” till svar.

Jag försökte då komma med argument som:
Hon har redan ett jobb, hon är mamma och hon är min flickvän! INTE MIN P.A!
De blev ännu mer oförstående.
Jaha, tänkte jag. Jag måste vara övertydlig i mina argument.
Så jag sa, för att de skulle förstå:

1. Jag har nolltolerans när det gäller alkohol och mina personlig assistenter.
Eftersom jag har råkat ut för assistenter som har varit fulla på jobbet.
Om min flickvän och jag vill öppna en flaska vin en kväll, så kan vi inte det.
Eftersom hon skulle ”jobba” som min P.A.

2. Har man en partner så har man troligtvis ett sexliv,
man behöver inte ha det, men troligen.
Om då mitt X hade varit min personliga assistent i det läget.
Och det var då jag sa:
Jag brukar inte ligga med folk som har betalt under tiden.
Då först förstod de vad jag menade.
Hoppas ni gör det också.

Kongressintryck i korthet!

Jesper Odelberg — Thu, 19 Jan 2012 13:16:29 +0000

2012 kunde inte börjat bättre! Kongressen var strålande! Det var kul att träffa så många partikamrater på en gång!
Kongressen lade fast bra vänster politik! Vi fick en ny partiordförande i Jonas Sjöstedt! Som för övrigt, måste jag tillägga,
var strålande i partiledardebatten igår! Det är en fröjd att vara socialist och feminist just nu! Pröva får ni se!
Bättre presidium än det vi hade går nog inte att uppbringa. På Lars Ohlys inledningstal grät jag. Det gjorde jag också
när Alice Åström var med på länk! Jag har också fått en ny idol, nämligen Ulla Hoffman! Ity hon slängde ut SVT:s
politiske reporter Mats Knutsson ur kongresshallen i sändning för att han pratade för högt.
Lars Ohly gjorde en lysande standupdebut på kongressfesten. Långt mycket bättre än min debut 1992!
Så svensk standups framtid är nu räddad här med! Jag gick också upp, men inte för att ställa skåp.
Utan jag blev sugen när jag såg Lasse. Och det var skönt för att visa det parti som jag tycker så mycket om
och som jag är så stolt över att tillhöra! Vad jag faktiskt kan och är duktig på!
Och nej! Jag blev INTE besviken att jag inte blev invald i PS!
Man kan nämligen prata politik på olika sätt! Och det tänker jag fortsätta med!

Till Sveriges kulturminister Lena Adelshon Liljeroth!

Jesper Odelberg — Sat, 17 Dec 2011 15:23:23 +0000

Det kan anses underligt att jag som sista blogginlägg för året, väljer att tillägna det Sveriges kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth.
Den 12 december 2011 uppträdde Thomas Darelid och jag, på Stockholms Stads Teaters stora scen. Full salong! Häftig känsla!
Publiken bestod av Stockholms Stads Kulturförvaltning och Botkyrkas Kulturförvaltning. Således ett viktigt gig för oss att göra
Sveriges kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth ansvarig minister, var naturligtvis inbjuden, men inte närvarande.
Nu Lena Adelsohn Liljeroth, så hoppas jag att du läser detta inlägg istället.

Jag vill börja med att säga: Att det var synd att Kulturministern inte var där och satt i salongen
och fick känna på lite mänsklig värme för en gångs skull!
För det hade varit bra! Och det hade varit skönt!
För en scenarbetande kulturarbetare att veta att det i alla fall hade suttit en i publiken som på riktigt värnar kulturen!
Kulturministern kanske inte vet vem jag är?
Det är inget jag tar för givet. Men jag kan ju tala om det för dig.
Jag heter Jesper Odelberg och är komiker! Bland annat!
Kulturministern bör också känna till, att jag till vardags är socialist!

I snart 20 år har jag verkat inom detta yrke.
Så jag kan med fog och utan att jag känner att jag överdriver.
Kalla mig för kulturarbetare! Ibland underhållande! Men inte alltid!
All den kunskap och den erfarenhet jag behöver för att klara av mitt jobb.
Har jag fått på TEATERN! Skådespelare! Regissörer! Dramaturger!
Dramatiker! Teatermusiker! Ljussättare! Ljudtekniker! Scentekniker! Och figuranter! Har gett mig denna kunskap.
Och för det är jag dem evigt tacksam!

10 februari 1994 fick jag ett jobb, på Backa Teater i Göteborg.
Den dåvarande konstnärliga ledaren på teatern. Eva Bergman.
Fick frågan av mina dåvarande handläggare på AMI:
”Om vi ska vara riktigt ärliga? Är Jesper Odelberg egentligen inte i vägen på den här teatern?”
Och Eva Bergman svarade:
”Nej! Jesper Odelberg är en tillgång för denna teater!
BACKA TEATER är möjligheternas hus. Det är bara att bjuda upp!”
Och tänk Kulturministern, det gjorde jag!
Och jag tänker inte sluta dansa heller!
En sak till vill jag att Sveriges kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth ska veta!
Det var alltså kulturen som blev min räddning! Inte underhållningen!

Jag gillar olika!

Jesper Odelberg — Fri, 28 Oct 2011 13:23:32 +0000

Medborgare! Det finns två områden i mitt liv och tillvaro där jag känner mig fullt ut jämställd med min omgivning.
Nämligen i kulturen och i politiken.
Jag brukar inte prata om min relation till andra offentliga personer.
Men idag tänker jag göra ett undantag.

Jag tänker nämligen till en början av detta blogginlägg nämna två personer som betyder mycket för mig,
det kommer säkert att nämnas fler personer längre ner i denna text som är viktiga för mig också.
Men jag tänker först och främst på två personer.

Den ena personen heter Malin Berghagen. Den andra heter Kalle Larsson.
Två helt olika människor, men det gör ingenting, för jag gillar olika.
Det står till och med på slaget på en av mina kavajer.

Nå! Vad har då dessa två personer då gemensamt? Kan man undra.
Jo. JÄMSTÄLLDHET! JÄMLIKHET! SOLIDARITET! Så slitna ord, men ändå så vackra!
Plus att de har en länk emellan sig som de antagligen inte vet om. Nämligen Jesper Odelberg.
Alltså. En länk mellan kulturen och politiken!

Jag vet att vissa som läser detta inlägg kanske kommer att tycka att jag är en skrytmåns
och en name dropper. Men det viktiga är inte att det är just Malin Berghagen och Kalle Larsson!
Det viktiga är att det finns såna människor!

Det finns en person till som jag vill nämna i detta inlägg. Hon heter Veronica Ekström!
Hon är min partikamrat och numera vän. Trots att vi aldrig har träffats live, utan bara genom Facebook.
Veronica är dessutom ingen offentlig person, vad jag vet, så henne börjar jag med.

”Man blir glad av Veronica Ekström!” var det nån som sa till mig.
Och jag är böjd att hålla med personen i fråga i det här fallet också.
Vi har säkert olika skäl, mitt skäl till att hon har gjort mig glad för alltid är
att hon en gång skrev på sin Facebook:

”Är du klar över att barn med ett funktionshinder
inte har en sjukdom? Att barn med funktionshinder inte letar efter en
kur, utan att du och jag accepterar dom som dom är?”
Betänk det! Medborgare! Betänk det!

Jag vet inte vad Veronica Ekström har för anknytning till folk med funktionshinder.
Ingen aning faktiskt, men om hon nu inte skulle ha det. Då ni!
Då är hon en tänkande, inkännande och empatisk människa, som släpper in.
Jag kan säga att, mig har hon redan släppt in för gått, hoppas jag!
Har hon anknytning? Ja då är det bara att gratulera handikapprörelsen!

Kalle Larsson är också en vän och partikamrat, fast honom har jag träffat.
Vi är också sammanlänkade på nåt vis.
Min syster Pia Emanuelsson och Kalle var aktiva i högskolevänstern ihop.
Det fick jag veta för bara nåt år sen eller så, men blev inte särdeles förvånad.

Jag har också jobbat ihop med Kalle, det hoppas jag få göra igen.
Men då utan några som helst fontäner i närheten av mig!
2009 i EU-valets valrörelse, jag skulle tala politik på mitt allra första torgmöte
för Vänsterpartiet på Partille torg. Tillsammans med, i mina kretsar, den legendariske Kalle Larsson!

Jag var laddad! Min rullstol var jävligt laddad! För den gick fort, väldigt fort!
Mitt på Partille torg, har någon elak monterat en jävla vattenspegel, en fontän.
Med kanter som är högre än vad man tror. Där kom jag körandes. Och jag hade bråttom!
För det var min tur att tala, jag såg inte den jävla vattenspegeln! Det tog tvärstopp!

I en båge for jag, och la mig raklång i vattnet, liksom vred i luften och hamnade med ansiktet neråt!
Mitt huvud missade precis ett vasst hörn av en marmor sten, fontänen är inte djup och jag lyckades vända ansiktet uppåt.
Folk kom springandes från alla håll, min assistent fiskade upp snabbt som fan!
De såg rädda ut folket och det förstår jag. Så bara för att lugna dem, sa jag snabbt:
”DET DÄR KALLAR JAG FÖR ENTRÉ!”. Då trodde några stycken att jag var i chock och ville kalla på ambulans.

Jag frågade min assistent om jag blödde nånstans, han svarade nej.
Men sa att jag hade ett svullet öga. Coolt sa jag, nu kör vi!
Jag gjorde mitt tal, det gick bra och jag var nöjd! Det var min debut på den politiska arenan det!
Vad gör man inte för att få ut vår politik! Ingen ska säga att jag inte offrar mig för den!
Efteråt fick jag höra att fontänen på Partille torg i folkmun kallas för pissrännan!
Det kanske var därför jag tyckte att vattnet var så varmt?!

1998. Elva år innan fontän händelsen. Då Livets Ord kallat mig för syndare.
För vilken gång i ordningen vet jag inte. Ringde jag Malin Berghagen.
Jag kände mig arg. ledsen, upprörd och kränkt! Som vanligt med andra ord!
Det telefonsamtalet slutade med att jag skrev en låt till henne!
Tillsammans med Lasse Tennander. Den kommer att finnas med på mitt nästa album!
Jag avslutar detta långa blogginlägg med texten till låten!

Från en ängel

(Efter Malin Berghagens tes om huruvida folk med funktionshinder är gamla själar eller änglar…)

Hon säger:

- Sommarn är här idag,

och du är en urgammal själ.

Eller kanske är du en ängel,

som bara vill oss andra väl.

Mitt hjärta blir stumt av förvåning,

jag har aldrig hört maken till tal.

Jag är bara här till beskådning,

min visdom är liten och skral.

Om alla tänkte som hon,

behövdes ingen byråkrati.

Inga terapeuter

och jag vore mera fri!

Om alla tänkte som hon,

då fanns inga fördomar kvar.

Inga demoner att slåss emot,

Idag och i alla dar.

Men dit är långt än vännen,

se här, ta emot min hommage.

Vi ser hur dom tre vise männen,

tänker om med en plågad grimas.

Hon säger:

- Sommarn är här idag,

och du är en urgammal själ.

Eller kanske är du en ängel,

Som bara vill oss andra väl.

Text: Jesper Odelberg Musik: Lasse Tennander

Må väl där ute!
Bästa Hälsningar
Jesper Odelberg

Satan!

Jesper Odelberg — Wed, 21 Sep 2011 10:10:45 +0000

Vill ni veta en sak?
Djävulen finns inte!
Blev ni förvånade? Det är sant.
Svenska kyrkan har bestämt genom en omröstning att Djävulen inte finns!
Men det har jag misstänkt länge.
För jag har nämligen svurit och hädat sen jag var tre, men aldrig lyckats frammana Hin Håle.
Så nu när det är bestämt att han inte finns, ska jag sluta svära.
Det är liksom inget spännande längre.
Det är ganska tyst runt bordet på släktmiddagarna nu, kan jag säga.
Jag undrar, dom i svenska kyrkan som röstade för att han finns, Belsebub alltså.
Dom måste ju ha åkt åt helvete!
Och hur är det att leva på ett ställe som inte finns?
Ja, det kan man ju fråga första bästa kurd om.
Kristendomen har alltså gått från ett tvåpartisystem.
Till ett totalitärt envälde.
Men det var väl precis vad korstågen ville åstadkomma?
Det tog tvåhundra år, utan att lyckas. För svenska kyrkan tog det åtta timmar.
Snacka om effektivisering!
Och Hornper själv, vad förvånad han måste bli.
Jamen, tänk er själva!
Från att ha varit en maktfaktor i tusentals år.
Till att helt plödsligt en dag sluta existera, efter åtta timmar.
Är inte det lite väl hårt?
Undrar hur han kände sig när han såg sig i spegeln den morgonen? Stackars sate.
Och undra vad han tänkte?
JAG VILL HA SEX! JAG VILL HA SEX!
JAG VILL HA SEX TIMMARS ARBETSDAG!

EU-konferensen 3e och 4e September 2011 i Göteborg

Jesper Odelberg — Wed, 07 Sep 2011 22:54:18 +0000

EU-Konferensen förra helgen var lyckad på alla sätt och vis! Jag är väldigt glad att jag var med!
Eftersom jag inte var ombud kunde jag inte lägga mig i debatten på samma sätt, vilket är som det ska.
Om jag hade varit ombud hade jag inte kommit upp på scen. Dåligt av Folkets hus i Göteborg.
Jag hörde däremot det mesta av debatten. Och jag konstaterade att vi har väldigt mycket
kloka människor i vårt parti. Men vad jag fastnade för frågan om utträde ur EU eller att vara kvar. Att vara eller inte vara
det är frågan. Även om det inte var det vi egentligen skulle debattera, utan det var EU-krisen.
Jag tycker att EU-frågor kan bli ganska osexiga.
Men faktum är att jag tycker att vi ska ha kvar utträdeskravet i vårt partiprogram. Målet måste
vara utträde tycker jag. Men det vore naivt att tro att vi som första land kan gå ur EU och tro
att det inte kan få konsekvenser. Och i värsta fall repressalier. Vi kommer vara granne med EU.
Vi kommer fortfarande vara beroende av EU. Vi kommer fortfarande påverkas av euron.
Man kan inte bortse ifrån att ett utträde kan påverka relationerna mellan Sverige och EU på ett negativt sätt.
Det som främst debatterades på konferensen var alla de européer som drabbas av Eurokrisen (arbetare,
arbetslösa, kvinnor och inte minst funktionshindrade). Det debatterades om strategier för att hjälpa dem.
Går vi ur EU nu, så lämnar vi dessa människor i sticket. Tror det är bättre att vara solidariska med de drabbade.
Om och när vi ska lämna EU, då måste vi ha alternativen klara innan. Det vill säga, knyta starka band med
arbetarrörelser, vänsterrörelser, feministiska rörelser, handikapprörelser, o.s.v. Vi måste på ett eller annat
sätt jobba för ett mer demokratiskt, ett mer socialistiskt och mindre kapitalistiskt EU! Vi löser inte problemen med EU genom
att bara gå ur just nu!

Bästa Hälsningar
Jesper Odelberg

Tack Lars Ohly! Tack!

Jesper Odelberg — Wed, 10 Aug 2011 00:01:28 +0000

Den nionde augusti 2011 avgick Lars Ohly. Han sitter kvar till kongressen i januari.
Ja, jag kan säga ärligt att jag är ledsen och känner sorg, samma sorts sorg
som när ens partner gör slut ungefär.
Nej, är inte knäpp! Jag högaktar bara folk som släpper in.
Det finns fler i vårt parti som släpper in för Guds skull!
Det är inte så jag menar.
Jag är stolt över att tillhöra Vänsterpartiet. Jag känner att jag har hittat hem och jag tänker stanna kvar.
Men Lars Ohly är den första partiledare som har tagit funktionshinderpolitiken på allvar!
På ett sätt jag aldrig hört eller sett någon i hans position säga, uttala och sedan därefter agera utefter det.
Inte ens Bengt Westerberg.
När Lars Ohly talar om funktionshinder så är det på riktigt,
det är inte bara något han har sagt för att det måste sägas, eller vara politiskt korrekt.
Han har sagt det han har sagt från hjärtat och av empati och solidaritet! Nu är det sagt.
Lars Ohly har för länge sedan förstått det jag också förstått, likaså min syster, Malin Martinsson, Erika Gustavsson, Emma Björshol
och många många fler. Att HBTQ-personer, kvinnor, invandrare och funktionshindrade blir utsatta för samma typ av förtryck och diskriminering varje dag.
Strukturen är den samma. Att Lars Ohly har förstått det, det känner man som drabbad.
Att jag nämner ovanstående kvinnor i det här sammanhanget beror på att de är viktiga förgrundsgestalter i kampen för jämställdhet och jämlikhet i Göteborg!
Och det på alla fronter! Lars Ohly kommer att bli saknad utav stora delar av handikapprörelsen, det ska man veta.
För mig har Lars Ohly betytt oerhört mycket. Han betyder oerhört mycket för mig! Precis som Spingo! Kent Andersson! Sven Wollter!
Totta Näslund! Nikke Ström! Ola Magnell! och Christina Kjellsson! De har format mig till den person jag är idag.
Nu har Lars Ohly varit med och format en bit av mig också.
Och det gör mig väldigt väldigt stolt! Jag kommer aldrig att kunna förlora Lars Ohly, för att jag har fått vara med om honom. Och det gör mig lyckligt lottad!
Jag hoppas nu bara att Lars Ohlys röst inte tystnar helt i politiken.
För han behövs! Det ska gudarna veta!
Så tack Lars Ohly! Tack!

Bästa Hälsningar Jesper Odelberg

Jag fick bli autodidakt helt enkelt….

Jesper Odelberg — Mon, 08 Aug 2011 16:28:20 +0000

Kan man bli född till en autodidakt person?
Jag vet inte, men om man kan bli det så är jag det.
På något sätt tvingades jag att bli det.

Jag ville sjunga, och redan som barn sjöng jag mycket.
Låg till exempel på golvet framför skivspelaren hemma, med en mikrofon i handen
och sjöng Hallå du gamle indian.

Minns 1976, när jag för första gången kom till en talpedagog
och JIGS med min morbror som sångare hade släppt plattan Goa bitar 6.
På den plattan finns det en låt som heter ”Sjung min kärlekssång” som jag tyckte mycket om.

Så när talpedagogen som hette Hillevi, ställde en mikron framför näsan på mig
för att hon ville få mitt tal på band började jag givetvis att sjunga, det gick per automatik.
Eftersom jag kopplade ihop mikrofon med sång!

”Sjung min kärlekssång” sjöng jag så starkt jag kunde, säkert en halvtimma.
Hillevi blev tillslut arg och sa:
Nu får du sluta sjunga, för det är nåt du aldrig kommer att kunna syssla med ändå!

I skolan på låg och mellanstadiet, gick jag i en ”vanlig” klass.
Men fick inte ha idrott, inte på riktigt i alla fall.
Jag fick sitta och kasta jävla tennisbollar på ett handbollsmål, det var vad jag gjorde i sex år.

Högstadiet gick jag ut med låga betyg, dels av lättja men också
för att jag inte fick betyg i varken idrott eller hemkunskap.
För att lärarna inte visste hur dom skulle göra, på hemkunskapen fick jag inte sitta vid spisen för jag hade spasmer och kunde bränna mig.
Så min assistent som jag hade då lagade all min mat.

Fick inte söka musiklinjen för att det sas att jag inte kunde spela instrument.
Så jag fick gå distribution och kontor istället,
en utbildning som inte har hjälpt mig ett skit, eftersom jag idag jobbar som artist och konstnär.
Men lätt att sätta mig på en sån utbildning var det nog!

Scenskolan avråddes jag att söka,
eftersom jag inte ansågs vara tillräckligt akrobatisk
och skulle med all säkerhet ändå köra i tredje eller fjärde provet!
Ändå har jag snart tjugo års scenerfarenhet. Visst är det konstigt. Så jag fick bli autodidakt helt enkelt.

Jag har varit gift också, i tre månader.
Blev misshandlad både psykiskt och fysiskt av min dåvarande fru.
Hade blåtiror och rivsår i ansiktet, sa att jag ramlat ur min stol om någon frågade vad jag hade gjort.
Jag vet att jag lämnar ut mig mycket nu, men ni ska veta att det är noga övervägt.
I tio års tid har jag varit tyst, det är bara mina nära och kära som har vetat om det här.

Nu orkar jag inte längre vara tyst! För jag vet att mörkertalet är stort
bland fysiskt funktionshindrade kvinnor och män som lever i förhållanden och som far illa,
eftersom vi är dubbelt beroende och dubbelt utsatta!

Jag anmälde aldrig till polisen för jag är ”man” och jag skämdes.
Nu väljer jag att säga det här för att jag vill ha kontroll på vad som sägs.
Till skillnad om jag gör en intervju, för det ju jag själv som skriver här.

Nu har jag bara några saker kvar på min önskelista:

1. Att turnén med Bohuslän Big Band i oktober 2011 går bra.

2. Turné med Christina Kjellsson, denna underbara människa! Och Thomas Darelid!

3. Turné med Nikke Ström!

4. JAG VILL SPELA BECKETS SLUTSPEL PÅ GÖTEBORGS STADSTEATER!!!!

5. Visfestivaler nästa sommar!

Dessa saker vill jag ägna min tid åt fram till valet 2014!

Bästa Hälsningar Jesper Odelberg